Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 281. Ur Dalins saga om hästen - 282. Blomsterkonungen. För Läseboken av Carl Grimberg - Barnaåren i hemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
narne begynte skratta och roa sig åt Härkullers
dristighet. »Där ha vi den ryttaren!» sade de. »Vi visste väl, det
skulle ta en sådan ända.» I detsamma kom Härkuller som
ett åskslag tillbaka, då ingen väntade honom. Han gav
hästen sporrarna och drog med sig Holger på Ön i
bittraste kölden på en ägotvist upp i Stengrytet,1 där knappt
något kreatur kunde gå, och tänkte han då syna ut den
marken och lägga hällhagarna under gården. Men en
afton såg han Hilmer komma till sig i en klar sky med
glatt ansikte, som bad honom nu vila sig efter sin mödia.
»Ditt lopp är fullbordat», sade han, »och din ära är odödelig.
Kom nu och smaka med mig de renare nöjen!» Detta,
vart sagt och gjort, och Grållen miste sin herre. Stackars
kreatur, han höll så av sin Härkuller, att när han först
saknade honom — det är otroligt — så darrade han som ett
asplöv.
282. Blomsterkonungen.
Barnaåren i hemmet.
»Stenbrohult är en kyrka, belägen på en av de täckaste
orter, som Sverige framalstrat», säger i sin
levnadsteckning den, som skulle göra detta namn berömt. Hon
speglar sig i Möckelns klara vatten, som »där går in med
en lugn vik och lägger sig vid denna kyrkans
fotter». Här kransas åkerfälten norrut av allvarliga
barrskogar men söderut av »de angenämaste ängar och lövfulla
träd». Vid denna lugna vik förflöto Karl Linnseus’
barnaår i det enkla prästhemmet i ljuvlig ro, oberörd av vapen
dånet från det stora nordiska kriget.
Det var ett lyckligt hem. Båda makarna älskade
blommor. Kyrkoherden hade anlagt »en skön trädgård, där förr
ej var en kvist, vilken han uppdrog med egen hand och den
i stånd satte, att han övergick alla trädgårdar i Småland».
Här tillbragte föräldrarna helst sina lediga stunder, och
aldrig hade lille Karl så roligt som bland blommorna. Då
han blev något äldre, fick han anlägga sin egen täppa, där
han hade ett stånd av var växt, som fanns i trädgården.
1 Norge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
