Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 283. Viborgska gatloppet och slaget vid Svensksund. Efter Carl August Gyllengranat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
korseld och måste efter två timmars strid draga sig
tillbaka, men sedan den erhållit förstärkning, gjorde den ett
nytt anfall. Svenskarna mottogo även detta med lugn
och ihärdig tapperhet. Efter en stund fingo de ock
förstärkning av den flottavdelning, som förlagts till det
smalare inloppet. Nu fördubblades deras kanoneld. Den ryske
amiralen måste giva tecken till återtåg. Men vinden
hade under tiden blivit så stark, att den hindrade återtåget,
mörkret föll på, och en stor förvirring uppkom. Många
ryska fartyg stötte på grund, andra skötos i sank eller
drevo redlösa mot den svenska linjen, där de blevo ett lätt
byte; andra åter råkade i brand. Under nattens mörker
lyckades omsider en ringa del av de ryska skeppen att komma
ut nr viken.
Följande morgon erbjöd viken en bild av förödelse. En
mängd spillror flöt på vattnet. Ryska skeppsskrov drevo
omkring med kölarna i vädret; och utmed stränderna lågo
rykande, halvbrända vrak. På enskilda ställen gjorde
fienden ännu ett svagt motstånd, men vid tiotiden hade
elden fullkomligt upphört. Den ryska flottan var
tillintetgjord.
I Petersburg höll man just på att fita en segerfest
med anledning av sjöstriden i Viborgska viken, då
underrättelse kom, att ryska flottan blivit i grund slagen.
Men när konung Gustav vände åter till sin huvudstad,
möttes han av en allmän fröjd. Unga och gamla sprungo
om varandra för att få närmare underrättelser om slaget.
Folket grät av glädje, och man såg dem, som föllo på
knä på gatan för att tacka Gud. Stockholms borgerskap
begärde att få resa konungens staty.
Segerns viktigaste följd var, att den medförde
freden, som svenske konungen nu kunde med heder
avsluta. Den ingicks i Värälä vid Kymmeneälv den 14
augusti 1790. Sverige hade väl under kriget lidit stora
förluster i folk och penningar, men det hade med ära
bestått kampen och visat hela världen, att det ännu var
i stånd att försvara sin självständighet.
Efter Carl August Gyllengranat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
