Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 284. *Morgonscen (Ur Fredmans epistel n:r 39). Av Carl Mikael Bellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284. Morgonscen.
Ur Fredmans epistel n:T 39.
Storm och; böljor tystna re’n,
himlavalvets matta sken
mer och mer försvagas,
re’n det börjar dagas.
Molnen simma,
kvalm och dimma
bådar solens bleka strimma.
Vädren spela fritt och täckt,
fönstren ristas vid var fläkt,
lönn och aspar susa,
kärr och källor brusa.
Orren spelar.
Tömmar, selar
bonden åt sin fåle delar.
Re’n i var spis
fladdrar och fräs’
spånor och ris,
stickor och gräs,
redan vällinggrytan kokar.
Re’n med yvig lugg
torp ar n uti mjugg
efter tobakselden snokar,
och pa ängen re’n,
lutad mot en sten,
dalkarln i sin skyffel tar.
Krögarn stöveln på sig drar,
skurar brännvinspannan klar,
re’n i stopet fattar,
står i dörrn och skrattar.
Pipan blossar,
gubben trotsar
bygdens kämpar, barn och gossar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
