Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 292. *Sven Duva. Av Johan Ludvig Runeberg - 293. *Torpflickan. Av Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När allt var lugnt, satt Sandels av och kom till stranden ned
och frågte, var den mannen fanns, som stod på bron och
stred.
Man viste på Sven Duva då. Han hade kämpat ut,
han hade kämpat som en man, och striden, den var slut.
Han tycktes hava lagt sig nu att vila på sin lek,
väl icke mera trygg än förr men mycket mera blek.
Och Sandels böjde då sig ned och såg den fallne an —
det var ej någon obekant, det var en välkänd man.
Men under hjärtat, där han låg, var gräset färgat rött,
hans bröst var träffat av ett skott, han hade ren förblött.
»Den kulan visste, hur hon tog, det måste erkänt bli»,
så talte generalen blott, »hon visste mer än vi.
Hon lät hans panna bli i fred, ty den var klen och arm,
och höll. sig till vad bättre var, hans ädla, tappra barm.»
Och dessa ord, de spriddes se’n i hären vitt och brett,
och alla tyckte överallt, att Sandels talat rätt.
»Ty visst var tanken», mente man, »hos Duva knapp till
mått;
ett dåligt huvud hade han, men hjärtat, det var gott.»
Johan Ludvig Runeberg.
293. Torpflickan.
Och solen sjönk, och kvällen kom, den milda
sommarkvällen.
Ett sken av mattad purpur göts kring bygderna och tjällen.
Från dagens mödor glad och trött en skara lantmän kom.
De fyllt sitt värv, de vände nu till sina hyddor om.
De fyllt sitt värv, de gjort sin skörd, en dyrbar skörd den
gången:
en djärv fientlig krigartrupp var nedgjord eller fången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
