Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 301. När ståndsskrankorna ramlade. För Läseboken av Carl Grimberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medeltiden. Den gamla indelningen i fyra stånd
motsvarade icke längre svenska folkets sammansättning i
verkligheten. Den tid, då endast adelsmän kunde få ämbeten i
staten, var förbi, ty 1809 års regeringsform bestämmer,
att befordran i statens tjänst skall ske endast efter
»förtjänst och skicklighet» men icke efter börd. Därför hade
vi fått en ny samhällsklass, som bestod av ofrälse
ämbets-och tjänstemän. Vid sidan om prästeståndet åter hade
växt upp en annan samhällsklass av lärda och bildade
personer, vilka verkade såsom lärare vid universitet och
skolor eller såsom författare. Genom industrien slutligen
hade skapats två andra nya samhällsklasser, bruksägarna
och den stora arbetareklassen. Ingendera hade något att
säga i riksdagen.
Ju mer tiden gick och utvecklingen skred framåt, dess
starkare blevo klagomålen över den ålderdomsskröpliga
fyrståndsindelningen.
Vad folkets stora flertal tänkte om de dåvarande
ständerna uttrycktes bäst genom skämttidningarnas
avbildningar i »riksdagsgrålle» såsom en utmagrad, selbruten
kamp, som med möda släpade sig’ fram på fyra spattiga
ben. En av vårt lands kvickaste skämtare föreslog, att
riksens ständers hus skulle förses med inskriften: »Här
fattas visa beslut», och han tänkte sig svenska folket
indelat i två klasser, »folk utanför stånd och folk utan
förstånd».
Eopet på fyrståndsindelningens avskaffande växte i
styrka. Allt allmännare blev den fordran, att riksdagsmännen
skulle väljas icke efter stånd utan med hänsyn till sin
personliga duglighet, att de skulle komma icke såsom
ståndsledamöter utan först och främst såsom medborgare, såsom
ombud för hela folket.
Det ena reformförsöket efter det andra såg dagens ljus
och framkallade heta strider, men intet lyckades tillvinna
sig konungens och riksdagens bifall. Då inträdde Louis
De Geer i statsrådet som statsminister och ledare. Han
var mannen, som skulle göra det. De Geer var en
klarsynt och sällsport redbar statsman. När han en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
