Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 301. När ståndsskrankorna ramlade. För Läseboken av Carl Grimberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satte han eld på huset. De två förstnämnda familjerna,
som hade sin lösegendom högt försäkrad, frågade icke
mycket därefter, och under branden tillskyndade en mängd
folk av deras vänner, som ökade villervallan. De båda
andra familjerna åter bemödade sig att släcka, och detta
lyckades dem även. Men under räddningsarbetet blev en
del av inredningen skadad, och åtskilligt inom huset kom
för någon tid i oordning.. Nu frågar jag: Vem drabbar
ansvaret härför, den, som släckte elden, eller honom, som
tände densamma?»
Härpå svarade Louis De Geer: »Mina herrar! Denna
liknelse haltar. De fyra familjernas trevnad var icke
så fullständig. Två av dem hade länge velat flytta ur
huset, och de andra två hade även talat om flyttning,
blott de kunde få i stället en vacker övre våning med
många rum. Folket utanför huset tyckte, att det började
luta till fall, och det tyckte även vice värden, varför han
fick tillstånd att göra upp plan till en ny byggnad. Det
är uti en sådan, som de fyra familjerna nu äro bjudna
att inflytta. Men om de icke vilja det utan stanna kvar
i det gamla huset, till dess det ramlar eller blir eldfarligt,
så kommer visserligen ansvaret därför att stanna på dem
själva. Ännu brinner likväl icke huset, och vice värden
skall icke antända det.»
Mot slutet av fjärde dagen vände sig Gripenstedt med
följande ord emot dem, som yrkat på uppskov: »Mina
herrar! Att uppskjuta botemedlet mot ett ont, som man ser
och erkänner, heter i bästa fallet endast obeslutsamhet
och vankelmod. Att icke i rätt tid avlägsna orsaken till
det onda leder oftast till faror och olyckor. Detta gäller
nästan i alla riktningar. I det fysiska livet kan, i
händelse av sjukdom, ett för långt uppskov med de nödiga
medlen ej sällan leda till obotlighet och död. Och i den
politiska världen... ja, mina herrar! I haven läst historien
såväl som jag, och dess lärdomar behöver jag således icke
för eder framlägga. Att alltid tveka, att oupphörligt söka
uppskov, även då man inser, att någonting måste göras,
blir ett betänkligt fel. Ett manligt sinne fordrar, att man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
