Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 304. Fredrika Bremer. För Läseboken av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppbära bannor. Dessa plågade henne så mycket mer, som
hon tidvis rent av dyrkade den vackra modern. Då
denna en gång anmärkte på Fredrikas låga panna,
underkastade sig den lilla flickan tortyren att undan för undan med
en tång rycka upp hårstråna!
Bäst hade barnen det på våren och sommaren, ty då
fingo de vara ute och leka i parken, ja en gång beskärdes
dem den lyckan att få leka med komministerns barn. Den
dagen glömde de aldrig. Vintrarna i Stockholm voro
däremot tunga och enformiga. Ej ens sedan flickorna blivit
ganska stora, fingo de gå ut ensamma. Blott någon gång i
veckan fingo de göra en åktur i täcksläde med fadern och
modern. En vinter togo emellertid Fredrika och
hennes äldre syster, Charlotte, mod till sig och bådo. modern
om lov att gå ut och röra på isig litet. Men fru Bremer
svarade, att det alls inte passade sig för unga flickor
att gå ut ensamma. Behövde de motion, så kunde de ställa
sig bakom en stol, hålla i ryggstödet och hoppa upp och
ned 200 gånger!
Att Fredrika hade ett gott huvud, märktes snart, och
guvernanten var mycket nöjd med henne, särskilt i vissa
.ämnen. Den, ,som däremot inte berörade henne, var
dans-läraren. Fredrika var heller inte förtjust vare sig i
dans eller i sådana sysselsättningar, som bruka roa flickor.
Ron brann av begär att bliva ’något här i världen, att
få uträtta något stort och märkligt. »Att bli någonting
för Sverige, därom bavd jag med brinnande iver i mitt
trettonde år», skrev sedermera en gång Fredrika’ Bremer.
Och det är sin egen längtan hon ger uttryck åt, då hon
låter hjältinnan i en av sina böcker utbrista: »Ack, jag
skulle ha velat leva på bröd och vatten och varit
överlycklig, om jag fått lä,ra, vad ynglingar lära vid
akademien.»
Efter sin konfirmation — Fredrika var då 16 år —
betraktades hon som fullvuxen och fick liksom den äldre
systern, Charlotte, vara med i sällskapslivet i Stockholm.
I början roade detta inte alls den unga flickan. Hon
plågades av att hon var ful och tafatt och kunde ibland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
