Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 304. Fredrika Bremer. För Läseboken av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
let för som dittills av kärlek och beundran, om blott den
rättvisa saken segrade ?
Det var just då en lämplig tidpunkt att taga upp
kampen, ty frågan bm kvinnans myndighet skulle
behandlas i riksdagen. På den tiden blev den ogifta svenska
kvinnan aldrig myndig. Hela sitt liv igenom måste hon
enligt lagen lyda en förmyndare i alla viktiga saker.
Han kunde neka henne att gifta sig med den hon ville
ha, han kunde hindra henne från att bosätta sig på den plats
hon önskade eller att resa dit hon behagade, ja han
kunde neka att betala ut hennes egna pengar åt henne, ifall
hon ville använda dem till något, som han ogillade. Hon
var som ett barn, som ej fick bestämma något själv.
Förslag att ogift kvinna skulle få bliva myndig hade
flera gånger framlagts i riksdagen men alltid avslagits.
När frågan år 1856 åter skulle tagas upp, beslöt Fredrika
Bremer att i en bok tala ut allt vad hon kände om
orättvisorna mot kvinnan. »Hon ville väcka de
slumrande och uppliva de loja.» Kanske kunde hon få dem, som
styrde och ställde i Sveriges land, att lyssna till henne.
Och nog lyssnade folk till henne, nog läste de hennes
bok »Hertha» — men med mycket olika känslor. Att
författarinnan ville, att den ogifta kvinnan skulle få bli myndig,
förfärade emellertid ej människorna så mycket som hennes
fordran, att flickor skulle kunna få förvärva samma
kunskaper som gossar och bli lärare, läkare o. d. Detta
ansåg man som höjden’ av okvinnlighet och oförskämdhet.
Det blev en väldig strid i hem och tidningar om den
boken. Men detta var en fördel, ty nu tvingades man att
tänka sig in i frågan. Många framstående och
rätt-tänkande män ställde sig på författarinnans sida, men
många bittra och hätska motståndare fick hon också, som
hånade och förlöjligade henne i tidningarna.
Den värsta stormen undvek Fredrika Bremer genom en
lång resa i Europa och österlandet, och när hon i början
på 1860-talet återvände hem, hade hon den stora glädjen
att se, hur mycket bättre och friare kvinnans ställning
redan blivit. Hon fick uppleva, att den ogifta kvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
