Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 314. Erik Gustav Geijer. Av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G eij ers g år den, Ransäter.
314. Erik Gustav Geijer.
I en av mellersta Värmlands vackraste trakter, omgivet
av branta höjder och. milsvida skogar med djnpa sjöar och
porlande bäckar, ligger det gamla brnket Ransäter. Alldeles
i närheten rinner en å, som kommer från den vilda
Ran-sjön. Än breder den nt sig till ett litet lugnt vatten, än
tränges den ihop till en smal, forsande ström för att
slutligen falla ut i Klarälven. . Vid den ån lågo i slutet av
1700-talet ej mindre än tre järnbruk, bland dem Ransäter, som
% ägdes av den myndige brukspatronen Bengt Gustav Geijer.
Var det tyst ocli stilla i skogarna norr om Ransäter, så
var det så mycket livligare nere vid bruket. En av
Ran-säterspojkarna, Erik Gustav, beskrev sedan, när han blev stor,
hur det såg ut där om vintern. »Dessa lågor utur djup av snö»
— det är masugnarna och. smedjorna han talar om —, »det
under valv och pelare av is framforsande vattnet, de tunga,
vitt skallande hammarslagen, som i en natur, frusen till vila,
visa, att människan är vaken, senkraft och svett i köld och
drivor, kol- och tackj ärnskörare i långa rader med rimfrost
i skägget, hästarna gnäggande med varma skyar ur
näsborrarna, vimlet av folk och bestyr — det är en tavla att se,
det är en tavla att leva!» r
80—221105. Läseboken, Pnrallelluppl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
