Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 314. Erik Gustav Geijer. Av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
taget, och det var med glatt mod han efter hemkomsten
började arbeta. Han var nu utnämnd till docent i historia vid
Uppsala universitet.
I Sverige hade under tiden timat märkliga händelser. Fred
var sluten med Ryssland, men på vilka förnedrande villkor!
Runtom i Sveriges land harmades och. sörjde man över
vad som gått förlorat, och mångenstädes vaknade en stark
längtan att höja fosterlandet ur dess förfall. En del unga
ämbetsmän i Stockholm, de flesta värmlänningar, stiftade
då sällskapet Götiska förbundet, som skulle ha till uppgift
att ingjuta de gamla nordbornas mannakraft,
fosterlandskärlek och frihetssinne i den svenska ungdomen. Endast
om denna bleve härdad och sund, fosterländsk och
dåd-kraftig, kunde Sverige gå en lyckligare framtid till mötes,
menade »göterna». De läste och studerade de gamla isländska
sagorna och dikterna, de ville knappt se ett fel hos
vikingatidens människor, de höllo »stämmor», där de gåvo varandra
fornnordiska namn och hälsade varandra med »hej!»; de levde
med ett ord i Nordens forntid.
Snart blev Geijer medlem av förbundet och en av dess
ledande krafter, och då han föreslog, att detta skulle ge ut
en tidskrift för nordisk poesi och nordisk saga, gingo alla
medlemmarna in därpå. Tidskriftens namn blev Iduna.
I början var det Geijer, som nästan ensam hade arbetet med
Iduna om hand. Första häftet innehöll icke mindre än
åtta dikter av honom, alla med ämnen från forntiden, såsom de
kärnfriska »Odalbonden», »Manhem», »Den siste skalden» och
»Vikingen». Det var första gången Geijer framträdde som skald,
och det, som tänt diktarhågen hos honom, var detsamma,
som sedan blev den drivande kraften i allt hans arbete,
kärleken till Sverige och allt svenskt.
Ej förrän år 1817 fick Geijer den professorsbefattning i
historia vid Uppsala universitet han länge önskat och
hop-jjats på. Aret dessförinnan hade han gift sig med sin
trofasta Anna Lisa, som i sju år väntat på honom.
Få universitetslärare ha betytt så mycket för den studerande
ungdomen som Geijer. Ingen kunde som han med några
få ord kasta ljus över svunna tider eller hävdernas stormän,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
