Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 315. Ur Geijers diktning - *Olov Tryggvason
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väntande i ödemarken
övergiven lida döden.
Syntes honom då i drömmen,
att en man till honom lände,
sad’: »Ovarliga du sover.
Kom, statt upp, far över floden!»
Vaknad, lyder han. En farkost
plötsligt sågs för honom färdig.
Glad han vinner andra stranden.
Där ett klosters dunkla spiror
sig utöver skogen höja.
Närmre står en enslig boning,
och en man därinne röjes
knäböjd, ivrig uti bönen.
Vördig var han, än i åldern
skön — drog sida munkekläder.
Men uppstånden från sin andakt
då mot främlingen han skrider,
mera lik en forntids kämpe
tycktes han, och Gaute nådde
knappast till den gamles axel.
Uti Nordens språk han frågar,
vilken gästen månde vara,
fägnar honom väl och spörjer
så om tidender från Norge
och vad dagar norrmän hava.
Gärna tycktes han det höra.
»Olov Tryggvason en syster
hade», börjar sist den gamle,
»säg mig, lever än skön Astrid?>
»Länge är hon död», var svaret,
»så ock Tryggve, ende sonen
konung Olovs.# Han blev slagen;
ännu ung, i strid om riket.»
Sorgligt blickade den gamle.
»Vilken är då Norges konung?» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
