Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 317. Ur Tegnérs diktning - *Flyttfåglarna - *Jätten Finn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till grönskande ängar, till ljummande våg,
till skuggande palmer står åter vår håg.
Där vila vi ut från den luftiga färden,
där längta vi åter till nordliga världen.
Jätten Finn.
På Helgonabacken vid Lund, där nu
mamsell och fru
spatsera i doftande lunder,
där bodde det fordom en kämpe så gram
av jättestam,
han hade sin kula därunder.
Sankt Laurents var kommen från Saxland hit.
Med kristligt nit
han lärde de himmelska tingen.
Yar kulle, bestrålad av Herrans sol,
var predikstol,
men kyrka det hade han ingen.
Då talade jätten med hån: »Helt visst
är vite Krist
en Gud, som sitt tempel är värdig.
Jag bygger det, jag, om du säger mig blott,
vad namn jag fått,
se’n kyrkan är murad och färdig.
Men kan du ej säga mitt namn, välan,
du vise man,
giv akt på vad vite jag sätter:
då måste du ge mig åt mina små
de facklor två,
som vandra på himmelens slätter.» —
»Du hedniske dåre, på himlens fält,
där Gud dem ställt,
sin gång gå solen och månen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
