Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 321. Ur Stagnelius’, Nicanders och Sjöbergs diktning - *Ur Enzios sista sånger. Av Karl August Nicander - *Kungshatt. Av Karl August Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mödan är vilans och njutningens frö.
Vila ej förr, än ditt segel du revat!
Leve du så, som du önskar att dö!
Dö, som du levat!
Lyssna till lärornas varnande röst!
Aldrig från dem och det rätta du vike!
Nu har jag, döende, son, i ditt bröst
grundat ett rike.
Mörker för ögat och ljus i min själ. —
Himmelen sänker sig över mig neder.
Älskade skuggor, jag känner er väl,
längtar till eder.
Leve på jorden all skönhet och kraft,
ljusets och hoppets odödliga gnista!
Denna, den dyraste önskan jag haft,
vare min sista!
Karl August Nicander.
Kungshatt.
En konung i Sverige, han flyr icke gärna,
står stilla i spetsen som himmelens stjärna
och lyser och strider för hela sin här;
ty håller ock Sverige sin konung kär.
Men är han allen i förvillande skogen
och svärdet är brustet och hästen är trogen
och fienden efter i hamn och i häl,
då rider han undan. Däri gör han väl.
Den mordiska hopen med glimmande spetsar
ren drager sitt notvarp i tätaste kretsar
och ropar: »Rid undan till havsuddens kant!
Yi taga dig väl uppå klippans brant.»
221105. Läseboken, Parallelluppl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
