Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 322. Johan Ludvig Runeberg. Av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Endast på lediga stunder fick Runeberg emellertid ägna sig
åt diktning. Hans tid var mycket upptagen, i synnerhet sedan
han blivit redaktör för Hälsingfors Morgonblad. Det oaktat
var det svårt att få inkomsterna att räcka, ty den unge
docenten hade ej blott hustrun och en liten dotter att försörja,
utan han måste även hjälpa sin mor och sina systrar, som
efter faderns död stodo utan medel. För att få litet extra
inkomster beslöto Runeberg och hans hustru att ta en del
privatelever i inackordering. Sex österbottniska ynglingar
erhöllo nu sitt hem hos Runeberg. En ibland dessa var
Zacharias Topelius. Många vackra minnen hade denne från det
runebergska hemmet. Han talar bland annat om hur god
och arbetsam den unga frun var, hur hennes make stod henne
bi, och hur mången gång Runeberg sände honom till
postkontoret med rekommenderat brev till modern i Jakobstad.
Enkelt och sparsamt gick det till i hemmet, och de
bortskämda unga herrarna från förmögna hem fingo vackert lägga
bort sina överfiödsvanor.
Så småningom blev det emellertid klart för Runeberg, att
han ej skulle kunna hålla ut med arbete på så många olika
håll, och då ett lektorat i Borgå blev ledigt 1836, beslöt
han att söka detta.
Säkerligen var det dock ej med lätt hjärta Runeberg
mottog underrättelsen om sin utnämning till lektor i Borgå.
Ty få kunde äga en bättre, förtrognare, ädlare
vänskapskrets än den han hade i Hälsingfors. Sedan många år
tillbaka tillhörde han jämte en del vänner det s. k.
Lördagssällskapet, om vilket det blivit sagt, att »det inneslöt allt,
vad Finland en gång skulle kalla sina yppersta». Bittert
kände man där skilsmässan.
I början av sin vistelse i Borgå fick Runeberg ej så
mycken tid till diktning, ty skolan därstädes var i förfall,
och han ansåg det vara sin plikt att försöka göra vad han
kunde för att få in en bättre anda där. Många roliga
historier berättas om det orubbliga lugn och den fyndighet
Runeberg därvid lade i dagen, och hur han just därmed
betvingade de värsta bråkmakarna. En av de första dagarna han
skulle tjänstgöra beslöto gymnasisterna i en avdelning att se,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
