Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 326. Ur Viktor Rydbergs författarskap - Pojkarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pojkarna.
Klockan i stadskyrkans torn visade halv tio. Men det
var tyst på lekplatsen nnder de gamla almarna å
kyrko-planen, ty storskolan hade nyss avslutat sin vårtermin. Den
gråhårige skolvaktmästaren stod på trappan åt gatan till
och gassade sig invid den vitmenade muren. Han njöt vårluft
och solvärme och betraktade grässtråna, som skjutit upp
mellan gatstenarna i trapphörnet. Likväl såg han övergiven
ut. Förmodligen saknade han stimmet, som han under den
timmen på dagen var van vid. Halvt i solljus, halvt i skugga
låg gatan folktom i hela sin längd. Man såg där blott en
pojke, som stod och tittade in i bokhandlarens bodfönster.
Utställningen där bestod av följande verk: »Skämtsamma
anekdoter», pris 16 skillingar banko; »Den underbara
historien om Fågel Blå», pris 4 sk. b:ko; »Fiskaren och hans
oförnöjsamma hustru», med träsnitt å titelbladet, pris 2 sk.
b:ko; »Polykarpus eller riddare Finke», med träsnitt å
titelbladet, pris 2 sk. b:ko; »Den märkliga historien om Karsus
och Moderus», pris 3 sk. b:ko; »Tre vackra visor: 1) Den
ömme herden Fingal; 2) Köpmansdottern vid Hamborga bro;
3) Pojkarna», pris 1 sk. b:ko.
Betraktaren av dessa alster ägde redan »Fågel Blå». Sagan
om fiskaren kände han förut. Anekdoterna voro för dyra
att köpa. Men de andra . . . Han genomletade sina fickor,
drog upp en snurra och en boll med läderremmar, trevade
bland griffelbitar och glaskulor och fick fram några
kopparmynt, som, sammanräknade, utgjorde inemot 8 skillingar
banko, således mer än tillräckligt för inköp av »Karsus och
Moderus», »Riddar Finke» och de tre visorna.
Han gick in i boden och kom ut gladelig i hågen och viss
om en lycklig stund. Det gällde nu att finna lämpligt
ställe för läsningen. Han funderade ett ögonblick på någon
av roddbåtarna, som lågo bundna vid sjöbryggorna, men
han beslöt sig för landbacken. Strax invid staden fanns en
förfallen fästning, då kanske den ståtligaste ruinen inom
Sveriges landamären. Vittrade bastioner1 av ansenlig höjd,
1 Framskjutande delar av fästningsvallen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
