Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 326. Ur Viktor Rydbergs författarskap - Pojkarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det blänkte till i pojkens ögon. Han läste frimodigt och
med tanke på vad han läste:
»Jag minns den ljuva tiden,
jag minns den som i går,
då oskulden och friden
tätt följde mina spår,
då lasten var en häxa
och sorgen snart försvann,
då allt utom min läxa
jag lätt och lustigt fann.
Uppå min mun var löjet
och hälsan i min blod.
I själen bodde nöjet,
var människa var god.
Yar pojke, glad och yster,
var strax min hulda bror,
var flicka var min syster,
var gumma var min mor.»
»Håll! Det är nog. Det övriga läser du, när du blir
ensam. Nu till minnesbetan du skall få av mig. Du har
erkänt, att du emellanåt ljuger. Yarför ljuger du? Tycker
du, att det är rätt eller roligt?»
»Visst inte.»
»Det är väl då för att undgå näpst, när du gjort något,
som ej var rätt?»
»J a.»
»Du har kanske aldrig besinnat, att den, som gör så,
handlar fegt. Du är således en feg pojke.»
»Nej», svarade gossen, röd av harm och blygsel, »jag är
inte feg. Jag har aldrig flytt ur ett slagsmål mellan pojkar.
Jag tar hellre stryk, än jag flyr. Jag flyr inte för
övermakten.»
»Men du är feg inför dina överordnade. Således ändå en
rädd pojke. Moraliskt rädd. Det är just den sämsta rädslan.
En rädd pojke är inte värdig att bära namnet svensk. Du
vill väl ändå vara värdig det namnet?»
87—221105. Läseboken, Parallelluppl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
