Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 327. Carl Snoilsky. Av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag bläddrade och bläddrade, och nu jag först förstod,
hur tiden skenat bort med mig vid Tiberns gula flod.
December! Är det möjligt väl? Jag såg ej snö i år.
December, tjugufjärde — ack, det som en blixt mig slår!
Mitt land, mitt land, hur mår mitt land med marken vit ar snön,
med julefrid och juleljus och bjällerklang på sjön?
Jag har ej hem, jag har ej härd, jag har ej eget bo.
Månn’ någon ännu minns mig där? Mitt hjärta viskar: jo.
Gud signe dig, mitt eget land, och lyse över dig
all fridens klarhet! Sedan må allting bli mörkt för mig!
Må kornet spira under snö, där det i mull är satt,
och må det växa mycket bröd i Sveas norrskensnatt!
Vad bryr jag mig om Söderns prakt och fägring denna stund,
om sorlande kristallers språng i skuggrik lagerlund!
De rika färgers spel för mig i hast blev dött och svart.
Min själ har flyttat härifrån — långt bort — jag vet nog rart.
Jag ser en stad, en välbekant. I både rik mans hus
och fattigkojan tindrar upp ett vänligt juleljus.
I kväll får saknas ingenstäds det goda, vita bröd,
och ej den frusna sparven ens i kväll får lida nöd.
Jag ser ett hem — jag känner det — jag ser den tända gran,
med knäppta händer stå de små, som själv jag varit van.
Därute är det kallt och mörkt och yrar nu som bäst;
därinne är det varmt och ljust på Jesusbarnets fest.»
Efter två års frånvaro återvände Snoilsky hem till Sverige,
där en förmånlig befattning stod öppen för honom i
utrikesdepartementet.
Vid denna tid var Snoilsky redan en berömd skald. Hans
»Italienska bilder», som utkommit 1865, hade väckt mycket
uppseende. Inte på länge hade man i Sverige hört så
jublande glada, så smekande melodiska dikter, och i tusende
hem läste man med förtjusning hans »Jultankar i Rom»,
»Sorrento», »Neros gyllene hus» m. fl.
Under 1870-talet diktade Snoilsky mera sällan. Dels
upptogs hans tid av arbetet i departementet, dels saknade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
