Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 327. Carl Snoilsky. Av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, lyft ditt huvud, du arma land,
ty allt skall bli gott igen!
För dig stå folkens pulsar i brand,
och världen har du till vän.
Mest fröjdas dock vi, när din boja du sliter,
vi veta, vi veta, var stålet biter,
vi tacka dig för vart ärligt tag
på Polens, på Sveriges, på folkens dag.»
Redan under denna tid utgav han under signaturen Sven
Tröst ett dikthäfte samt tillsammans med de vittra
vännerna en kalender.
I början av 1860-talet kommo studenter från nordens olika
högskolor tillsammans för att närmare lära känna varandra,
och vid ett stort möte i Köpenhamn var Snoilsky med.
Ifrån denna tid fick han Danmark mycket kärt. Bittert kände
han det därför, då detta land år 1864 anfölls av det
mäktiga Tyskland och de båda andra skandinaviska länderna ej
vågade skynda till dess hjälp. Några av Snoilskys
vackraste ungdomsdikter ansluta sig till det danska kriget.
Ar 1864 blev han emellertid färdig med den examen han måste
avlägga för att bli diplomat, och då beslöt han genast
företaga en resa till Italien, solskenslandet, en resa, som han länge
haft i tankarna. Och Italien blev för den unge skalden mer,
än han vågat hoppas. Hur njöt han ej av att i den milda, klara
höstluften fri och obunden få färdas från den ena härliga
platsen till den andra! Det var emellertid ej blott Italiens
natur och konstverk, som väckte hans beundran, utan också
folket med dess livsglädje, skönhetskänsla och frihetskärlek.
Den ena dikten efter den andra koin till, alla präglade av
kärlek till Italien och dess folk.
Men mitt i solskenet och jublet kunde längtan efter
hemlandet vakna hos honom. I den vackra dikten »Jultankar i
Rom» möter man denna längtan. — Vintermånaderna där
nere i södern hade varit så vackra och varma, att han
alldeles förgätit, att julen närmade sig. Men så fick han en
dag fatt i en almanacka och upptäckte, hur långt tiden
lidit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
