Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 329. Ur August Strindbergs författarskap - *Ur »Mäster Olov» - Akt II. I Storkyrkans sakristia - Scen IV - Scen VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som skända templen, de anabaptister.
Det är till dem dn skall ljuga ditt tal,
förnekare, avfälling! Du har gjort ditt val.
Så tag då en moders —
Olof.
Du skall icke banna!
Modern.
Helige Sankt Georg! Förgör dem, förgör
de avgrundens drakar vi darra för,
och låt dem evigt därnere stanna,
där lågan ej släckes och masken ej dör!
Bort, här är orent. Ut, ut i det fria!
(Till Kristina.)
Ser du! Det är lögnaren. — Jesus Maria!
(De gå.)
Scen VII.
[Kristina har återvänt till sakristian.]
Olof. Kristina. (Kyrkvaktaren och hans hustru hålla
sig i bakgrunden.)
Kristina. Gå icke upp, Olof, man stenar dig!
Olof. Ar du icke med mor?
Kristina. Jag sprang ifrån henne, då jag hörde två
borgare, som lade råd emot dig.
Olof. Är det icke rätt, att man stenar de falske profeter?
Kristina. Du är icke falsk.
Olof. Hur vet du det?
Kristina. Man vet icke alltid, varför man tror på en
människa, men man gör det.
Olof. Du tror på mig!
Kristina (tar upp handklädet från golvet). Jag tror, att
du håller av mig, fastän du trampat på min gåva.
Olof. Förlåt mig! — Du har ett stort sinne, Kristina.
Kyrkvaktaren (som ser i dörren till kyrkan). Folket är
oroligt, magistern.
89—221105. Läseboken. Parallelluppl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
