Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 333. Selma Lagerlöf. Av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rot och vuxit fast där. Under de långa vinterkvällarna satt
man tillsammans vid spinnrockarna, och då berättades det
ena äventyret, den ena sagan eller spökhistorien efter den
andra.
Då var det inte så roligt för en liten flickunge att bli
sänd i något ärende upp i handkammaren, för man måste
ju över hela den mörka vinden, och fantasien var fylld med
underliga gestalter ur sägner och spökhistorier. Så hjärtat
klappade, innan man fått tag i linet eller skorporna!
Sedan var det att taga vinden i ett par skutt, att störta
nedför trappan och genom förstugan.
För resten var det inte bara Mårbacka utan hela nejden,
som var full av sagor. Men på Mårbacka hade man liksom
mer ro att tänka på och minnas allt det gamla.
Och så fanns där en, som kunde berätta så underbart
vackert och målande. Det var gamla farmor. Men om henne
får Selma Lagerlöf själv berätta:
»Då jag var fem år gammal, hade jag en så stor sorg.
Jag vet knappast, att jag haft någon större alltsedan. Det
var då, som min farmor dog. Alltintill dess hade hon varje
dag suttit i hörnsoffan i sitt rum och berättat sagor.
Jag kan ej minnas annat, än att farmor satt och berättade
från morgon till kväll, och vi barn sutto stilla bredvid henne
och hörde på. Det var ett härligt liv. Inga andra barn
hade det som vi.
Det är ej mycket jag kommer ihåg om min farmor. Jag
minns, att hon hade vackert kritvitt hår, och att hon alltid
satt och stickade på en strumpa.––
Jag kommer också ihåg, att hon kunde sjunga visor, men
det gjorde hon inte alla dagar. En av de där visorna
handlade om en riddare och ett sjörå, och den hade till omkväde:
’Blåser kallt, kallt väder över sjö.’
Så kommer jag ihåg en liten bön, som hon lärde mig,
och en psalmvers.
Av alla de sagor, som hon berättade mig, har jag blott
ett svagt och oredigt minne. Det är endast en enda av dem
jag minnes så väl, att jag skulle kunna berätta den. Det
är en liten berättelse om Jesu födelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
