Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 333. Selma Lagerlöf. Av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Se, detta är nästan allt, som jag kommer ihåg om min
farmor, förutom det, som jag minnes bäst, och det är den
stora saknaden, då hon var borta.
Jag minns den morgonen, då hörnsoffan stod tom, och då
det var omöjligt att begripa, hur dagens timmar skulle få
ett slut. Det minns jag. Det glömmer jag aldrig.
Och jag minns, att vi barn fördes fram för att kyssa den
dödas hand. Och vi voro rädda för att göra det, men så
sade någon till oss, att det var sista gången, som vi kunde
tacka farmor för all den glädje, som hon hade gjort oss.
Och jag minns, hur sagor och visor körde bort från
gården, inpackade i en lång, svart kista, och hur de aldrig
kommo igen.
Jag minns, att det var något borta ur livet. Det var, som
om dörren till en hel vacker, förtrollad värld, där vi fritt
kunde gå ut och in, hade blivit stängd. Och nu fanns det
ingen, som förstod sig på att öppna den dörren.
Men ännu i dag, efter fyrtio år, då jag sitter och samlar
ihop de legender om Kristus, som jag hört därborta i
Österlandet, vaknar den lilla sägnen om Jesu födelse, som min
farmor brukade berätta, upp inom mig.»
Och så förtäljer Selma Lagerlöf den gamla sägnen om hur
i den heliga natten alla ting i världen voro så glada, att de
inte ville göra någon eller något på hela jorden något ont.
När farmor berättat den sägnen, brukade hon lägga sin
hand på den lilla flickans huvud och tala med henne om
Gud och hans änglar, som alla människor, vilka ha den rätta
längtan i hjärtat, kunna få se. »Detta skall du komma
ihåg», slutade hon, »ty det är så sant, som att jag ser dig
och du ser mig. Det är inte på ljus och lampor, som det
kommer an, och det ligger inte vikt vid måne och sol, utan
det, som är nödvändigt, det är, att vi äga sådana ögon, som
kunna se Guds härlighet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
