Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 334. Ur Selma Lagerlöfs författarskap - Bröllopsmarschen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försök att laga hålen vid armbågen och satt stora, gröna
lappar över dem. Han var en lång, vacker karl och skulle
ha tagit sig ståtlig ut i spetsen för brudskaran, om han
inte hade varit så dåligt klädd, och om inte hans ansikte
hade varit fårat och utgrävt av bekymmer och hård strid
med olyckan.
När Lars Larsson såg Jan Öster komma, tycktes han bli
en smula missnöjd. »Jaså, ni har kallat hit Jan Öster också»,
sade han halvhögt till nämndeman Nils Elofsson. »Ja* det
kan ju inte skada, att vi äro två spelmän på ett så stort
bröllop.»
»Jag har visst inte bjudit honom», bedyrade Nils Elofsson.
»Jag förstår inte, varför han har kommit. Vänta bara, så skall
jag låta honom veta, att han har ingenting här att göra!»
»Då är det nog någon spektakelmakare, som har bådat
honom», sade Lars Larsson. »Men om ni vill taga mitt råd,
så låtsa om ingenting, utan gå och bjud honom vara
välkommen! Jag har hört sägas, att han skall vara en hetsig
karl, och ingen kan veta, om han inte skulle ställa till slagsmål
och gräl, ifall ni sade honom, att han inte vore kallad.»
Detta förstod nämndemannen också. Det var ingen tid att
börja bråka, då brudtåget höll på att ordna sig på
kyrkbacken. Han gick därför fram till Jan Öster och bad honom
vara välkommen.
Därpå ställde de båda spelmännen upp sig i spetsen av
tåget. Brudparet gick under päll, brudens tärnor och
riddare vandrade par om par, och efter dem kommo föräldrarna
och släktingarna, så att tåget var både ståtligt och långt.
När allt var i ordning, gick en brudriddare fram till
musikanterna och bad dem, att de skulle spela upp brudmarschen.
Båda spelmännen kastade fiolerna upp till hakan, men
längre kommo de inte, utan så blevo de stående.
Det var nämligen ett gammalt bruk i Svartsjö, att den
förnämste av spelmännen skulle ta upp brudmarschen och
anföra spelet.
Brudriddaren såg på Lars Larsson, som om han väntade,
att denne skulle börja, men Lars Larsson såg på Jan Öster
och sade: »Det är Jan Öster, som skall börja.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
