Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 334. Ur Selma Lagerlöfs författarskap - Bröllopsmarschen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det föll inte Jan Öster in, att inte den andre, som
var så finklädd som trots en herreman, skulle vara
förnämligare än han, som kom i sin slitna vadmalströja rakt ur den
usla stugan, där det inte fanns annat än nöd och fattigdom.
»Nej, för all del!» sade han bara. »Nej, för all del!»
Han såg, att brudgummen sträckte fram armen och stötte
till Lars Larsson. »Lars Larsson skall börja», sade han.
När Jan Öster hörde brudgummen säga detta, tog han
genast fiolen från hakan och trädde ett steg åt sidan.
-Lars Larsson däremot rörde sig inte ur fläcken utan stod
trygg och självbelåten kvar på sin plats. Men inte han
heller lyfte stråken.
»Det är Jan Öster, som skall börja», upprepade han. Han
sade orden envist och segt, likt en, som är van att driva
sin vilja igenom.
Det blev uppståndelse i skaran över dröjsmålet. Brudens
far kom fram och bad Lars Larsson, att han skulle börja.
Kyrkvaktaren kom ut i kyrkdörren och vinkade åt dem, att
de skulle skynda sig. Prästen stod redan framför altaret
och väntade.
»Du får be Jan Öster, att han börjar spela då», sade Lars
Larsson. »Yi spelmän hålla honom för att vara den styvaste
ibland oss.»
»Det kan väl så vara», sade bonden, »men nu hålla vi
bönder dig, Lars Larsson, för den duktigaste.»
Också de andra bönderna samlade sig omkring dem. »Seså,
börja nu!» sade de. »Prästen väntar ju. Yi bli till spektakel
för kyrkfolket.»
Lars Larsson stod där lika seg och dryg som förut. »Jag
vet inte, varför folket i den här församlingen har så mycket
emot, att deras egen spelman sättes högst», sade han. N
Men Nils Elofsson var alldeles rasande över att alla på
detta sätt ville tvinga Jan Öster på honom. Han gick tätt
in på Lars Larsson och viskade: »Jag förstår, att det är du,
som har kallat hit Jan Öster, och att du har ställt till detta
för att hedra honom. Men skynda dig nu att spela! Annars
skall jag jaga bort den trashanken från kyrkbacken med
skam och skada.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
