Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 334. Ur Selma Lagerlöfs författarskap - Bröllopsmarschen - 335. Ur Gustav Frödings diktning - *Strövtåg i hembygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lars Larsson såg honom rätt i ansiktet och nickade åt
honom ntan att visa någon vrede. »Ja, ni har rätt i att vi
måste få ett slut på detta», sade han.
Han vinkade åt Jan Öster, att denne skulle komma
tillbaka till sin förra plats. Därpå gick han själv ett par steg
framåt och vände sig om, så att alla kunde se honom. Så
slängde han stråken långt ifrån sig, drog upp sin slidkniv
och skar av alla fyra fiolsträngarna, som sprungo av med
en skarp klang.
»Inte skall det sägas om mig, att jag räknar mig för mer
än Jan Öster», sade han.
« 7
Men det förhöll sig så, att Jan Öster sedan trenne år gick
och grubblade på en låt, som han kände bodde inom honom
färdig, fast han inte kunde få fram den över strängarna,
därför att han alltid därhemma gick bunden i gråa
bekymmer och det aldrig hände honom varken stort eller smått,
som lyfte honom över det dagliga slitet. Men när han hörde
Lars Larssons strängar springa, kastade han huvudet tillbaka
och drog in luft i lungorna. Ansiktsdragen voro spända,
som om han lyssnade efter något, som kom till honom från
ett avlägset fjärran, och så började han spela. Ty den låten,
som han hade grubblat över i tre år, stod nu på en gång
klar för honom, och medan dess toner klingade, gick han
med stolta steg ner mot kyrkan. Och brudskaran hade aldrig
förr hört en sådan låt. Den tog dem med sig med en sådan
fart, att inte en gång Nils Elofsson tänkte på att hålla sig
stilla. Och alla voro så glada både åt Jan Öster och Lars
Larsson, att hela följet kom med tårade ögon in i kyrkan.
335. Ur Gustav Frödings diktning.
Strövtåg i hembygden.
I.
Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,
det är ljus över stränder och näs,
och omkring står den härliga skogen grön
bakom ängarnas gungande gräs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
