Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 335. Ur Gustav Frödings diktning - *Strövtåg i hembygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och det är, som det vore min faders röst,
när han ännu var lycklig och ung,
innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst
och hans levnad blev sorgsen och tung.
Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned
invid sjön för att höra hans tal
om det gamla, som gått, medan tiden led,
om det gamla i Alsterns. dal.
Och sitt sorgsna och sorlande svar han slår
men så svagt, som det blott vore drömt:
»Det är kastat för vind sedan tjugu år,
det är dött och begravet och glömt.
Där du kära gestalter och syner minns,
där står tomheten öde och kal,
och min eviga vaggsång är allt, som finns
av det gamla i Alsterns dal.»
II.
Och här är dungen, där göken gol.
Små töser sprungo här
med bara fötter och trasig kjol
att plocka dungens bär,
och här var det skugga och här var sol,
och här var det gott om nattviol.
Den dungen är mig kär,
min barndom susar där.
IV.
Kung Liljekonvalje av dungen,
kung Liljekonvalje är vit som snö.
Nu sörjer unga kungen
prinsessan Liljekonvaljemö.
Kung Liljekonvalje, han sänker
sitt sorgsna huvud så tungt och vekt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
