Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 335. Ur Gustav Frödings diktning - *Strövtåg i hembygden - *Jonte och Brunte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och silverhjälmen blänker
i sommarskymningen blekt.
Kring bärens spindelvävar
från rökelsekaren med blomsterstoft
en virak1 sakta svävar;
all skogen är full av doft.
Från björkens gungande krona,
från vindens vaggande gröna hus
små sorgevisor tona;
-all skogen är uppfylld av sus.
Det susar ett bud genom dälden
om kungssorg bland viskande blad
i skogens vida välden
från liljekonvaljernas huvudstad.
Jonte och Brunte.
De kommo från ängen,
och Brunte var hästen,
och Jonte var drängen,
som tjänte hos prästen,
och gammal var Jonte,
och gammal var Brunte
och stocklat för resten.
»Hå ja, gamle Brunte,
för jämnan det tölas2,
att vi två», sa’ Jonte,
»bli sist med vårt hölass.
När vägen är krokig,
vem raggen kan hjälpa,
att litet det sölas?»
Och Jonte, han runkade
sävligt på nacken,
och Brunte, han lunkade
sävligt i backen.
1 Rökelse. — 2 Kältas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
