Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 335. Ur Gustav Frödings diktning - *Jonte och Brunte - *Äktenskapsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och jämt få vi ovett
för mödan», sa’ Jonte.
»Skall det vara tacken?»
Men Brunte, han vände
»den åldriga mulen
tillbaka och sände
försiktigt förstulen
en blick under lasset
att se, om det ännu
gick runtom med hjulen.
Och lugnad han svängde
med svansen åt Jonten.
Men Jonten, han blängde
blott sömnigt åt Brunten.
Han hör ej, han ser ej,
han glömmer snart allting,
den utgamle strunten.
»Ja, nu är han utgammal
bliven hos prästen,
och jag är väl skjutgammal
själv», tänkte hästen,
»men gott är att sova
och fä sig till kvällen
en hötapp i västen.»
Och Jonte, han fumlade
druligt med tömmen,
och Brunte, han drumlade
framåt i drömmen,
han stötte, han stracklade1
— hölasset vacklade
fram utmed strömmen.
Äktenskapsfrågan.
En plog ska vi ha, erL ^harv ska vi ha,
en häst ska vi ha, som kan streta och dra!
— En täppa med bönor och kål och spenat!
1 Haglade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
