Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 335. Ur Gustav Frödings diktning - *En nyårslåt - *Ingalill - *En vintervisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men var ej ledsen, min flicka lilla,
det skall väl en gång bli väl igen,
till nästa nyår, till nästa nyår,
till nästa nyår, min lilla vän!
Och gården brände,
och lyckan rände
till skogs, och där har hon glömt sig kvar
Och nöd är bitter,
och ingen gitter
att hjälpa stackarn, som inget har.
Men strunt i svälten, min flicka lilla,
vi få väl börja på nytt igen,
till nästa nyår, till nästa nyår,
till nästa nyår, min lilla vän!
Ingalill.
Inga lilla, Ingalill, sjung visan för mig!
Min själ är så ensam på levnadens stig,
mitt sinne är så ensamt i sorgen.
Inga lilla, Ingalill, sjung visan för mig!
Den klingar mig så lyckosam, så god och trösteli
så milder i den ödsliga borgen.
Inga lilla, Ingalill, sjung visan för mig!
Mitt halva kungarike, det vill jag giva dig
och allt mitt guld och silver i borgen.
Min kärlek är mitt silver och guld i min borg,
mitt halva kungarike är hälften av min sorg.
Säg, Inga lilla, rädes du för sorgen?
En vintervisa.
Jag sörja, jag sörja, jag sörja väl må,
ty stjärnorna så kalla på himmelen gå,
och frusen och kall är hela världen.
Och mänskorna de kämpa i drivor och snö
och vandra och gå och förfrysa och dö..
Yart vandren I, vart leder denna färden?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
