Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 335. Ur Gustav Frödings diktning - *Härjarinnor - *En nyårslåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och lämna mig förarmad och skövlad och slagen
och skynda sig att äta sig fördärvade i magen
av körsbär hos trädgårdsmästar Lind.
Och ligger jag och drar mig därhemma på schäslongen,
då tassar det i gången.
Jag lyssnar, och jag undrar, vad det är.
Och dörren springer opp, jag är snarad och fången,
jag kämpar, och jag brottas, men ingen håller stången
mot hela alanernas här.
De kravla, och de klättra, de hålla mig förlamad
och nupen och kramad
och pinad på sträckbänken sträckt,
tills pengar kommer fram, så att Greta och Elsa
och hela deras här får förstöra sin hälsa
hos sockerbagar Smitt på konfekt.
Så går det mig var dag, och min kassa börjar tryta,
ty slantarna flyta
ur pungen min i många bäckar små,
och vägrar jag att giva och vänder dem ryggen,
då göra de grimas åt den småsnåle styggen
och näpsa mig och släppa mig och gå.
Men hålla de sig undan och fred mig beredes,
då ligger jag och ledes
vid böckernas livlösa ord,
då tänker jag med vemod på striderna de heta,
då längtar jag förstulet efter Elsa och Greta
och hela alanernas hord.
En nyårslåt.
Envar har sin sorg,
och jag har min sorg,
och varje år har sin ynkedom.
Av mask, som frätte,
och regn, som vätte,
och sol, som stack, blev vår lada tom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
