Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 337. Valda stycken av nyare svenska diktare - Mor Malenas höna. Av »Ernst Ahlgren» (Victoria Benedictsson) - *Kalle Klyvert. Av K. A. Melin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och Mårten steg ut på golvet, sträckte fram ena foten, så
att benet fick en viss liksom redlös sväng i den
kjortellik-nande byxan, linkade så bort till kakelugnen, satte sig ned
på golvet och bredde ut sig, som om han ruvade något, ty
hönan satt redan borta i motsatta hörnet och sov.
»Ernst Ahlgren.»
(Victoria Beneclictsson.)
Kalle Klyvert.
Den värste tjuv vi här ute haft
var Kalle Klyvert från Ytter-Möja.
Det var en karl med huvud på skaft,
liten men stark och kvick som en löja.
Gamle länsman, som söp, ni vet,
svor på att Tjuv-Kalle skulle bli bet,
men hur han försökte, den brännvinstunnan,
nog visste Kalle hålla sig unnan.
Så kom det en annan länsman hit.
Gubben kunde ej längre duga,
fick sitt avsked, köpte en stuga
väster på land och en åkerbit.
Nu blev det annat ljud i skällan:
Kalle gick som ett får i fällan,
trodde, gamle länsman var kvar,
-när redan den nye i farten var.
Man visste, att Kalle höll till för det mesta
på Björnholmslandet hos Anders Al,
så framt han inte var ute och stal.
Och länsman tänkte försöket fresta.
Han kommer en dag i stickande storm
med överrock på sin uniform
och vaxdukshatt för att mössan spara,
så Kalle anade ingen fara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
