Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 339. Nutida svenska konstnärer. Av Carl G. Laurin - Carl Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tycker om, vad han målar, att han älskar människorna och
blommorna. Men det märks också, att han aldrig är rädd
för möda och besvär, när det gäller att få fram, vad han vill.
På en utställning i Stockholm 1885, där han och hans
kamrater visade upp sin nya konst och sina erfarenheter
från Frankrike, lyste också Larssons akvareller.
Allmänheten envisades dock med att mera tänka på hans
illustrationer till Andersens sagor. Man kallade honom därför
alltjämt »vår illustratör» och förstod ej, hur svaga dessa
bilder voro i jämförelse med de nya akvarellerna.
Men större uppgifter väntade Carl Larsson. Han hör ej till
dem, som slå sig till ro. Han har den manliga egenskapen att
vilja övervinna svårigheter och sätta sig stora mål före.
Uppdraget att pryda slott och offentliga anstalter med väldiga
väggmålningar, vilket i Frankrike, Italien och Tyskland
ansetts såsom ett av konstens främsta mål, hade förut blott
ytterst sällan tilldelats svenska konstnärer. Av den frikostige
konstfrämjaren Fiirstenberg i Göteborg fick Carl Larsson
beställningar på att i en flickskola därstädes utföra
väggmålningar, framställande den svenska kvinnans liv. Därefter
erhöll han det betydelsefulla uppdraget att méd sina
målningar pryda de tomma väggfälten i trappuppgången till
Nationalmuseum.
Hans väggmålningar i Nationalmuseum blevo färdiga år
1896. De behandla på ett storvulet sätt sex ämnen ur 1600- och
1700-talens svenska konsthistoria. Den målningsart han
använde kallas fre sko målning. Al fresco är ett italienskt ord
och betyder »på det friska», d. v. s. målning på det färska eller
våta murbruket. Sedan bilden upptecknats på väldiga
pappersblad, s. k. kartonger, uppreses en målarställning. Kartongen
upphänges på denna. Mellan kartongen och väggen ställer
sig konstnären, och så stor del av murytan beredes, som
under en dag kan målas. På denna yta målar sedan
konstnären efter kartongen med färger, som insupas av det våta
murbruket. En dylik bild får stor varaktighet.
I detta målningssätt, som brukades av 1400- och
1500-talens stora italienska mästare, utförde nu Larsson tre
väldiga bilder på den ena väggen och tre av motsvarande stor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
