Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Ute vid Lofoten. Efter Carl Schøyen - Ett fågelberg - Örnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ty då skola dessa ha sina ungar ut på sjön. En kväll fram
i slutet av juli eller början av augusti börjar det höras
ett egendomligt kuttrande däruppe på fjällväggen. Då tar
hela fiskelägets befolkning hundarna med sig och ställer
sig på post invid fjället. Från klippor och avsatser komma
alkorna susande med utspända vingar, och på alkmammas
rygg sitter en av ungarna nedhukad och klamrar sig fast
som en liten nybörjare i luftseglingskonsten på sitt elegant
framglidande aeroplan.
I spänd väntan stå människor och hundar där nere, och
klarar sig den lille ryttaren ned på viken, blir han hälsad
med bravorop. Men icke alla alkungar kunna följa med så
långt. Det häftiga luftdraget kan på flera hundra meters
höjd blåsa bort den lille från hans mammas rygg. Men då
kastar modern i ett nu om och susar gång på gång fram
rakt under ungen för att med sina täta vingslag driva
honom ut mot havet. Andra alkor skynda till hjälp, och alla
hålla de sig under den lille och föra honom så bit för bit
ut mot vattnet. Och få de honom verkligen ned på viken,
så säger fiskarfolket, att alkan, det är då en makalös fågel.
Men alljämt ha hundarna fullt upp att göra, ty trots allt
störtar det ideligen ned en mängd fågelungar. Och med
vilda skall sätta fyrfotingarna efter dem i tävlan om att
komma först. Det är, som om hela fågelberget var levande
dessa sommardagar, då miljoner vingade varelser skakas ut
ur sina bon och komma singlande ned utefter klippväggarna.
Förr i tiden, innan fisket fått så stor betydelse som nu,
brukade man salta ned alkorna tunnvis. Lunnefågeln
däremot torkade man på samma sätt som klippfisken. På det
viset fick man ett gott förråd av kött för hela året.
Örnen.
Fram på senhösten kommer den stoltaste av alla bevingade
varelser seglande ut till Lofotens klippor. Från fjället i öster
kommer han, den väldiga örnen, som en vinterns och
mörkrets budbärare. Makligt glider han fram på utspända vingar
och slår sig ned på de högsta topparna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
