Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Ute vid Lofoten. Efter Carl Schøyen - Örnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här ute jagar fåglarnas konung mellan klipporna. Då
rasslar gruset under flyende fårskockar, och de små lammens
späda röster ljuda så ängsligt. Örnens väldiga vingar stryka
fram över ryggen på dem, och hans krökta klor möta dem
för att driva dem i skräck utför fjällbranten. Men de skrämda
djuren känna så väl till krigföringssättet. Därför kasta de
sig åt sidan, springa runt, runt i timtal, men blott icke
ut på fjällbranten, ty då äro de dödens — det förstå de.
Annorlunda går det till, om rovfågeln kommer susande, just
som de stå ute på klippans brant. Då hugger han till i
ett nu med klor och näbb och driver sina offer som grå
ullnystan utför stupet.
Nu skulle man tycka, att örnens stora kropp borde vara
lätt att träffa med jaktgeväret. Men försök! Du ser honom
en dag sitta på en topp inne bland fjällen, hög och orörlig
som ett stenkummel. Du kan klättra uppför fjällsluttningen
hur försiktigt som helst — långt innan du fått honom inom
skotthåll, seglar han ut över stup och dalar och slår ned på
en annan topp, tusen meter längre bort.
Bättre kan det väl lyckas, om du lägger dig med bössan
framstupa över fjällryggen. Har du då lyckan med dig, så
kan det hända, att fågeln kommer seglande på väldiga
vingar så pass djupt under dig, att du får säkert sikte på den
kraftiga, gråspräckliga ryggen.
Går du nedanför fjället, där havets dån förtager ljudet
av dina steg, då kan det väl också hända, att du helt
plötsligt får ett möte med fåglarnas konung. Men i sådant fall
kommer du honom närmare inpå livet, än du egentligen
skulle önska ... Du ser det gnistra till i rovfågelns ögon
som av eld och blod, du ser klorna krökas i ilska. Du kastar
dig med en ofrivillig rörelse åt sidan för att icke få dem i
ansiktet, och så — innan du hinner sansa dig — susar han
i väg med ett kort, ilsket läte. Du står handfallen, hör
blott de dånande vingslagen och är förargad över att du
kunnat glömma bössan .. .
Men här har du stött på rovfågelns matplats, och mellan
några stora stenblock ser du resterna av ett par ej drar och
ett får.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>