Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Ur Senjens storbjörn. Av Pelle Molin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten, visste den store i höjden! Om han ändå hade skrutit
mindre — om han hade låtit vara att lova så stort, att
storbjörnen skulle dö för hans hand denna höst och denna
vecka! Handelsmannen på Gilbostad, hans gode vän, skulle
grina åt honom i flera år, om han icke höll sitt ord.
Ett stilla tramp hördes. Det växte och kom närmare.
Tyskens varma bön om ett uppskov till nästa natt hade Vår
Herre alltså icke hört.
Björnen!
Där kom han utför sluttningen, utför backen. Han gjorde
sig ingen brådska och hade ingen rädsla. Han stannade gång
på gång och vädrade — stod mörk och tjock som en fläck i
det månglänsande landskapet, målerisk och jovialisk.
Natten förut hade han gjort ett besök i granngården och
försökt sig på porkan, den stora slaktsuggan. Man hade
väntat honom. Folk hade haft gevär och hållit sina ögon öppna.
En åtel med självskott hade placerats på lämpligt ställe, och
det oaktat...! Så konstigt hade det tillgått, att
självskottet lossats av sig självt och narrat jägarna att löpa till
— och under tiden var det, som bamsefar var sta’ och tog
porkan. Hon skrek i början, för det hon tyckte, det var
farligt. Och då hon kände, att det gjorde ont, satte hon
i väg med ett illvrålande, som hördes över halva Senjen.
Då kom folk, och bamsefar gick hungrig till fjälls.
Björnen stod ett stycke uppe i backen och vädrade med
framsträckt huvud. Gårdsmannen stod vid fönstret och såg
på honom, medan hjälten inom honom ropade på dåd och
stackaren i hans inre grät och bad om uppskov till en annan
natt — en mörkare. — — — En koskälla hördes från
ladugården och strax därpå ett fnysande från bamsefar.
Nalle satte i gång utför backen.
Han gick runt fjöset och såg sig om med en humoristisk
kännarmin i ögonen. Han hade gått in i ett fjös förr och
tagit en kossa; han var säker på sin sak.
Yarje hans steg utav de stora, varma labbarna smälte
frost. Visset gräs tittade upp och undrade.
Gårdsmannen hade vågat sig till förstugudörren, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
