Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Ur Senjens storbjörn. Av Pelle Molin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han höll på glänt och färdig att genast slå i lås. Han
undrade, han med.
Det klang av glas i den tysta natten.
En ko bölade, och skälikon slängde sin skälla. Den ko,
som stod närmast det lilla fjösfönstret, hoppade långt in i
sitt bås, trängde sig mot krubban, vände sig dubbel och såg
sig om. Hon hörde fnysningar och såg en stor labb i
fönstret. På väggen skrapade det av klor.
Frisk och kylig luft strömmade in i fjöset; ko.na skälvde.
Ut genom fönstret gick synlig varm ånga och den starka
lukten av djur och gödsel; björnen skälvde, men av begärelse.
Hittills hade han gått lugnt till väga och icke visat
någon iver, men nu hoppade han upp efter väggen och höll
sig fast med bägge framtassarna i det högtsittande fönstret.
Baktassarna skrapade och klöste längre ned. Han fick ej
en blick in i fjöset, förrän han ramlade tillbaka. Men den
blicken piggade upp honom.
Men då han såg sig ur stånd att direkt från den släta
väggen kliva in genom fönstret, betraktade han med illslug
uppsyn slipstensställningen strax bredvid och beslöt att ha
den till trappa. Allt nog, han klev upp — och det såg i
början lovande ut. Hans huvud var i jämnhöjd med
fönstret, som var litet på sidan av slipstenen. Med framtassarna
skulle han just taga ett säkert tag i fönsterkarmen, då —
slipstenen började bli orolig och gå runt.
Bamsen trampade och balanserade. Slipstenen vickade
hit och dit och gick ett slag runt. Den ludne fyren
tumlade överända, i det han linjerade väggen med djupa
klös-ningar av varje sin klo.
Han brummade ilsket, och ett ängsligt råmande svarade
från fjöset.
Ett fönster öppnades i huset, och en kvinnlig röst ropade
ut i månskensnatten:
»Far! Yar är du nånstans?»
Men far låg i den lilla träfästning med skottgluggar, som
han enkom gjort för denna nattens händelse och placerat
under stabburet. Han svarade icke: han hade propp i halsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
