Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Ur Senjens storbjörn. Av Pelle Molin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bamsen stod länge tyst och orörlig — så länge, att
tysken kröp ur sin fästning och sakta smög sig fram.
Bamsen stod länge, men i ett nu drog han ut sin tass
och angrep väggbeklädnaden. Samma sekund var det ett
levande väsen med lyft gevär, som tog till fötters och
försvann.
Brädorna bräcktes och klöstes i trasor, smulades och
ströddes omkring på gödselhögen. Det smällde för var och
en, som lossades. Det skrek i spikarna, som drogos krokiga
ur sina rostade hål. Det dunsade och var oväsen bakom
fjöset, och inuti det var ett levande liv som aldrig förr
under tyskens tid, så länge han varit på Kvanås.
Väggen blev i hast naken, men hålet blev icke större.
Den gamle ludne gossen stod missnöjd bland brädstumpar,
splinter och stickor.
Så lockande gott det luktade ur gluggen! Varma,
levande djur! Han måste sticka in huvudet och vädra litet.
Den gamle bamsen — han hade grå hår i pälsen — led
mera än de stackare, som där inne sågo det ludna huvudet
och de små stickande ögonen. Korna sleto i sina kedjor och
vände sina stora ögon, så att de blänkte som tefat inne i
fjösets skumrask. Men hur de kastade sig, så sågo de detta
lurviga huvud snusande föras fram och åter i gluggen.
Nu gick sista avdelningen i rykande fart. An en gång
bearbetade björnen den förargliga gluggen, så att stora
stycken av stockarna revos loss. Han rasade, röt, och — om
man kan säga det om en svulten gammal björn — han grät
högt och hoppade jämfota. Han kände sig gammal och
övergiven. Han började gräva i högen. Han arbetade och
svettades och gav sig icke, förrän hela högen var kringspridd
och skingrad.
Då gick han.
Bakom knuten mötte han tysken. Bägge stannade —
men tysken föll huvudstupa och svimmade. Skottet gick av,
och kulan visslade förbi bamsefars öra så elakt, att han
beslöt sig för att lämna detta ställe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
