Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Björnstjerne Björnsons barndom. Efter Björnstjerne Björnson. Från norskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
möbler och allt sitt husgeråd krossat och sönderslaget av
karlar, som hade varit svärtade i ansiktet och nästan skrämt
livet av hans hustru, vilken var ensam hemma. Den siste
prästen hade flytt därifrån och bestämt vägrat att vända
tillbaka. Pastoratet hade varit utan präst i många år, då
far — kanske just därför — fick det. Ty man trodde, att
han kunde styra en båt i storm.
Jag kommer ännu tydligt ihåg, vad som hände, då jag
en lördagsmorgon höll på att klättra uppför trappan till
hans expeditionsrum. Jag fick kravla på alla fyra, ty
trappan var isbelupen efter skurningen. Många steg hade jag
inte kommit, då ett brakande och brottande uppe från
expeditionen jagade mig alldeles förskräckt ned igen. Däruppe
hade bygdens slagskämpe försökt sig på att lära den
motspänstige prästen folkets seder men fann till sin förfäran,
att prästen först ville lära honom sina. Han kom ut genom
dörren på det viset, att han ramlade utför hela trappan.
Där nere plockade han ihop sig, och sedan var det han,
som tog förstun i fyra skutt.
Kvikneborna förstodo inte bättre, än att det var
prästen, som gav dem de lagar, vilka kommo från
stortinget. De ville därför förbjuda honom att genomföra
lagen om inrättande av folkskolor. De trotsade min far,
de samlade sig manstarka i skolrådet för att med våld
hindra beslutet. Trots mors ivriga böner hade han
begivit sig dit, och då ingen vågade hjälpa honom med
skoldistriktets indelning o. s. v., gjorde han arbetet själv efter
bästa förstånd, under hotande larm från mängden. Men
då han gick ut med protokollet under armen, veko alla åt
sidan, och ingen rörde honom. Man kan tänka sig min mors
jubel, då hon såg honom komma åkande hem lugn och nöjd
som alltid.»
Då gossen var sex år gammal, fick fadern Nessets pastorat
i Romsdalen. »Det var en förunderlig dag», berättar han, »den
dag, då vi flyttade, vi barn och en barnflicka, i ett litet
hus, som man hade satt på en släde, så att varken blåst
eller snö kunde komma åt oss. Far och mor åkte före
i en bredsläde. Och runt omkring oss stodo alla dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
