Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Där man tar salpeter ur luften. För Läseboken av Jonas Dahl. Från norskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut kvävet ur luften med tillhjälp av elektricitet. Då kan
man förstå, att han var idel öra, när Birkeland anförtrodde
honom, vilken upptäckt han nu hade gjort. Det var just
detta, som Eyde behövde. När magneten på det viset
drog gnistan runt i en cirkel, kom denna ju i beröring med
mycket mer luft och kunde därför uträtta mera, än när den
gick fram bara i en sicksacklinje. Kanske det nu kunde
löna sig att tillverka salpetersyra av luft, om man satte en
stark magnet vid gnistan?
Genast började de två männen göra upp planer, och
tidigt följande morgon var Birkeland nere på Eydes kontor
för att rådslå vidare. Eyde med sin geniala blick såg
genast, vilken stor uppgift som här förelåg, men också
vilka väldiga kapital som krävdes för att förverkliga den.
Luft behövde han icke se sig om efter, men det fordrades
kraft, hundratusentals hästkrafter, för att få den förvandlad
till salpeter. Därför kom det nu bra till pass, att han redan
hade börjat samla på vattenfall. Och så måste han ha
duktiga byggnadsingenjörer, som kunde »utbygga» vattenfallen!
d. v. s. bygga fördämningar ovanför dem och leda vattnet
ned i kraftstationer, där det skulle kunna utföra sitt
jättearbete och frambringa elektricitet. Eyde själv måste vara
både överingenjör och direktör och finansman och huvud
för alltihop.
Nu kan det ha sitt intresse att veta, att Eydes far
var en stor skeppsredare i Arendal. Och de där
skeppsredarna, de bli ofta riktiga havsörnar, som både speja vida
omkring och ruva på stora planer. Och deras örnungar
ärva arten.
Eydes tankar foro nu på örneflykt upp till
Hitterdals-vattnet, som han nog skulle kunna sätta i förbindelse med
Skagerack, och så upp över forsarna till Tinnsjön, upp
genom Yestfjorddalen till Rjukan och ända till
Mösvatt-net uppe under Hardangervidden och de eviga snöfjällen.
Här fanns vattenkraft i hundratusentals hästkrafter,
vattenkraft, som i årtusenden hade störtat ned till ingen
nytta-Ty de små kvarnarna och sågverken och timmerflottningen
hade ju bara varit barnlek för slik jättestyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
