Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Ur En berättelse från klitterna. Efter H. C. Andersen. Från danskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifta människor med hela sin själ. De hade också fått alla
jordens förmåner: hälsa, gott lynne, rikedom och anseende.
»Vi äro så lyckliga, som någon kan vara», sade de och
voro också fullt och fast övertygade därom. Men ännu ett
steg högre i lycka kunde de stiga, och det skulle ske, om
Gud förunnade dem ett barn, en son, som var deras avbild
till kropp och själ.
Det lyckliga barnet skulle komma att hälsas med jubel,
finna den ömmaste omvårdnad och kärlek, all den lycka,
som rikedom och hög börd kunna skänka.
Som en fest svunno dagarna hän för dem.
Så blev den unge mannen av sin konung skickad som
sändebud till det kejserliga hovet i Ryssland. Det var en
heders-post, till vilken hans börd och kunskaper berättigade honom.
Själv hade han stor förmögenhet, och en icke mindre hade
han fått med sin unga hustru, som var dotter till en mycket
rik och ansedd köpman. Ett av dennes största och bästa
fartyg skulle just samma år avgå till Stockholm. Det skulle
föra dotter och måg till Petersburg. Kungligt inreddes det
ombord: mjuka mattor för fotterna, siden och prakt överallt.
Och vinden blåste friskt utåt från den spanska kusten.
Avskedet blev helt kort. Inom få veckor borde de kunna
hinna målet för sin resa. Men då de väl voro ute, lade
sig vinden. Havet blev blankt och stilla, vattnet lyste,
himmelens stjärnor lyste; det var festaftnar i den präktiga
kajutan.
Slutligen önskade man dock, att det skulle friska upp och
blåsa en god medvind, men den kom icke. Om vinden
friskade upp, var det alltid motvind. Sålunda gingo veckor,
ja, hela två månader — då först blev vinden gynnsam: det
blåste sydväst. De voro mitt emellan Skottland och
Jylland, och vinden växte, alldeles som i den gamla visan om
»kungens son av England»:
»Då blåste där storm utur mörkan sky,
de visste ej, vart de nu skulle fly.
Så kasta7 de ut sitt ankar så hult,
men xinden den driver dem öster in åt Danmark.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
