Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Ur En berättelse från klitterna. Efter H. C. Andersen. Från danskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och fröjd. Det svällde ut till orgelklang, till en orkan av
fylliga, upplyftande toner, ljuva att höra och dock mäktiga
nog att spränga gravens sten.
Och skeppet, som hängde i koret, sänkte sig ned
framför de två. Det blev så stort, så präktigt, med sidensegel
och förgyllda rår. Ankarna voro av det röda guld och
varje tåg silkestvinnat, såsom det stod i den gamla visan.
Och brudparet steg ombord, och hela församlingen i kyrkan
följde med, och det fanns plats och härlighet för dem alla.
Skeppet lyftes och seglade med dem genom havet, genom
luften. Varje kyrkljus var en liten stjärna, och vindarna
instämde i psalmsången, och alla sjöngo:
»I kärlek, till härlighet! — Intet liv skall gå förtappat!
— Halleluja!»
Och dessa ord voro även hans sista här i världen.
Bandet brast, som höll den odödliga själen — endast ett lik
låg i den mörka kyrkan, som ombrusades av stormen och
omvirvlades av flygsanden.
«
Följande morgon var det söndag. Församlingen och
prästen kommo för att hålla gudstjänst. Vägen till kyrkan
hade varit besvärlig. Det hade varit nästan omöjligt att
komma fram genom sanden, och nu, då de voro här, låg där en
stor sanddriva, som yrt högt upp framför kyrkporten. Prästen
läste blott en kort bön och sade, att Gud hade stängt
dörren till detta sitt hus. De måste nu gå och resa honom
ett nytt på ett annat ställe.
Så sjöngo de en psalm och vandrade till sina hem.
Jörgen stod icke att finna i Skagens stad eller mellan
klitterna, där de letade. Sjöarna, som rullade upp i sanden,
hade dragit honom med sig, sades det.
Hana kropp låg j ordad i den största sarkofag, i kyrkan
själv. Gud hade i stormen kastat jord på kistan. Det
tunga sandlagret låg där och ligger där ännu.
Flygsanden har täckt de väldiga valven. Havtorn och
vilda rosor växa över kyrkan, där vandraren nu skrider
fram till dess torn, som sticker upp ur sanden, en väldig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
