Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Nils Finsen. För Läseboken av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det gick mycket bättre att arbeta inne i söderrummet hos
en kamrat, där solen låg på, och detta drev honom att
emellanåt avbryta läsningen för att taga sig en promenad
ute i solskenet på S:t Anna-torget.
« Såsom medicinare började han grubbla över vad
solljusets livande inverkan kunde bero på, och han gav sig till
att studera, vad lärda män sagt därom. Men detta var ytterst
obetydligt — Finsen fick börja från själva början och gjorde
så den ena iakttagelsen efter den andra. Det var inte bara
människorna, som av instinkt drevos att söka upp solljuset,
utan så gott som alla levande varelser. Yar dag iakttog
han exempelvis, hur en katt nere på det platta taket framför
honom, alltefter som solen skred fram, flyttade sig så, att
han alltid befann sig i själva solljuset. Likadant var det
med insekterna, som surrade över vattenytan i kanalen,
vilken Finsen var dag gick förbi. I samma minut de av
strömmen fördes in mot det ställe, där skuggan tog vid,
vände de, oaktat strömdraget, och flögo tillbaka in i
solskenet.
Men det brådskade med examen, och studierna om solljuset
fingo vila några år. Först sedan Finsen var fullt utbildad
läkare och fått en hedrande anställning som handledare för
medicine studerande, fick han tillfälle att åter taga upp
sina undersökningar av solljuset. Yid denna tid, i början
av 1890-talet, log livet emot honom på flere sätt. Under
en ferievistelse i hemmet i Ribe, dit fadern blivit förflyttad
från Thorshavn, hade han lärt känna en dotter till
biskopen i stiftet och fattat kärlek till henne. Den anställning
han fått gjorde det möjligt för honom att gifta sig, och i
slutet av år 1892 flyttade de unga in i en rymlig, solfylld
våning i Köpenhamn. Det blev ett sällsynt lyckligt
äktenskap.
Sommaren förut hade Finsen i den stora trädgården,
som hörde till biskopshemmet i Ribe, företagit ett experiment
med avsikt att utröna solljusets inverkan på kroppshuden.
Många gånger hade han grubblat över varför de folk,
som bo i jordens varmaste trakter, fått den kraftigaste
hudfärgen, under det vi nordbor fått den ljusaste, kallaste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
