Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. *Det skönaste landet. Av Bertel Gripenberg - 16. Vakten vid kejsarstoden. Av Juhani Aho
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där väldiga furor med mossig bark
mot himlen trotsande sträva,
och högt över tigande ödemark
bland skyarna örnar sväva.
Det skönaste landet är skogarnas land,
som evigt i tystnad drömmer.
Det binder vårt hjärta med längtans band,
som ingen sliter och glömmer.
Det lockar, det drager så tyst tilJ sig
med eggande, gåtfull tjusning —
där viskar på villande vildmarksstig
en trollsång i trädens susning.
Du irrande, husvilla tankars ro,
du ensamma drömmars rike,
du nordens ändlösa furumo,
din skönhet är utan like!
Det skönaste, käraste land jag vet,
är skogarnas land det vida,
i kärv och storvulen enslighet,
där ofödda sånger bida.
Bertel Gripenberg.
16. Vakten vid kejsarstoden.
Vid foten av Alexandersstatyn den stora blomsterdagen.
Minnesstodens fot är helt och hållet dold av blommor.
Torget är fyllt av tusentals människor. Ej en viskning
höres. Allt är tyst som vid en begravning. Här och där röra
sig gendarmer.
En ordningens upprätthållare — förr soldat — står som
vakt vid blomsterkullen. Han står där lugn och allvarlig.
Hans ansikte uttrycker varken glädje eller sorg, men ur
djupet av hans blå ögon läser jag hans tankar:
»Varför ha de egentligen ställt mig här? Ar det för
att vakta — blommorna? Men inte tycks någon vilja taga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
