Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Vakten vid kejsarstoden. Av Juhani Aho
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bort dem — de vilja ju alla endast bära nya dit. Är det
kanske för att upprätthålla ordningen? Men det göra de ju
bäst själva. — Jag har fått order att stå här, till dess den
siste åskådaren gått sin väg. Kanske får jag då stå här
hela mitt liv. Men så har jag ju ändå en gång fått stå som
hedersvakt för kejsaren — och grundlagarna.»
En psalmton höres ur folkhopen. »Vår Gud är oss en
väldig oorg» ljuder det från universitetets trappor, och man
faller in i melodien från Nikolaikyrkans terrasser. Alla
stå med blottade huvud. Ordningens upprätthållare avtager
även han sin mössa och står där, hållande den i vänstra
handen, som under fältbön.
Det var en vacker psalm . . .
Han sätter långsamt mössan på sitt huvud. En tår glittrar
i hans öga. För att dölja den vänder han sig bort och låtsar
betrakta blommorna vid stodens fot.
»Det var en underbart vacker psalm . . .»
Då ljuder med ens en ny sång. Det är »Vårt land».
Alla huvuden blottas ånyo. Ordningens väktare för snabbt
handen till mössan. Men strax därpå spritter han till, sän
-ker ned sin hand, höjer den så halvvägs, fäller den åter ned
och synes ej veta, vad han bör göra.
»Det där är ju förbjudet . . . det har kommit order, att
vi icke få göra honnör för folksången. Gendarmerna stå där
borta med mössorna på och händerna längs sidorna.»
Han betänker sig och kämpar med sig själv — handen höjes
och sänkes och försöker att stanna vid mössans rand . . .
Han skall kanske få avsked . . . berövas sin tjänst . . .
hustru och barn bli brödlösa . . . Alla andra ordningens finska
väktare avskedas och skickas bort, kanske till och med
chefen . . . Vem kommer i stället? Gendarmerna där borta!
Hans hand har sjunkit ned, höjt sig och sänkt sig ånyo.
Men allt andaktsfullare, allt mera förtröstansfullt och
kraftigt strömma tonerna ur tusendens bröst.
»Det är mitt lands sång! Det är mitt folks sång! För
vad skulle jag göra honnör, om ej för den! . . . Må allting
gå som det vill! Låt hända vad som helst, jag gör honnör!»
Handen flyger upp till mössans rand och stannar där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
