Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Ute på svedjemarken. För Läseboken av P. Nordmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18. Ute på svedjemarken.
Det var en solig dag i mitten av juli. Höbärgningen var
lyckligt avslutad, och rågskörden hade ännu icke börjat.
Förvaltaren på den stora egendomen, där jag befann mig, gav
under frukostrasten befallning, att tio karlar skulle taga sina
yxor samt ge sig i väg till björkbacken på stranden av
Ruh-mais sjö, ur vars mörka vatten jag dragit upp så många
feta abborrar. Arbetarna hängde sina matsäckskontar av
näver på ryggen, över axeln träddes remmen, som uppbar
träflaskan med surmjölk, och med yxan i handen begav sig
hela skaran i väg.
Efter en halv timmes vandring voro vi framme vid
arbetsplatsen. Den utgjordes av en björkbevuxen, ojämn backe
med sluttning mot sjön. Vägkosten lade männen vid foten
av några skuggiga träd, och så börjades arbetet, dock utan
brådska, efter tavastländsk sed. Först höggo de ned några
större enar, och sedan ordnade sig männen på ett led med en
famns mellanrum. Yxorna höjdes, stålbetten blixtrade i
solskenet, och djupt skuro de vassa eggarna in i de smärta
björkarnas stammar. De armstjocka träden föllo för ett par
hugg. Deras styvare kamrater togo mera kraft i anspråk.
Det var en ståtlig men på samma gång vemodig anblick,
dessa vackra ungbjörkar erbjödo, då deras vita, smäckra
stammar började svikta och de lummiga kronorna susande
segnade till marken. De stupade sida vid sida liksom hjältar
på slagfältet, alla med ansiktet mot fienden. Här sörjde
dock ingen deras öde. Karlarna småpratade eller sögo på
sina pipsnuggor, under det de kvistade stammarna och vräkte
ihop dem i högar. Ett par unga flickor, vilka anlänt till
platsen, samlade stora högar björklöv för fårens räkning,
under det att den gamla vallgumman prisade de härliga
badkvastar hon höll på att binda. När arbetet sålunda fortgått
ett par timmar, påmindes man av solens ställning på
himmelen och magens skrik om att det var tid att äta middag.
Då slog folket sig ned, och alla togo fram sina näverkontar.
När kvällen kom, låg hela den fagra björkdungen slagen.
7—221103. Lätebok för folkskolan. V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
