Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Ett land, som erövrats från havet. Efter J. J. Nielsen och Jenny Velander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
land och ödeläde den ena sträckan efter den andra, tills det
ej återstod mer än den krans av större och mindre öar, som
nu bildar en bruten vall i norr. Det vatten, som skiljer dessa
öar från fastlandet, är så grunt, att vid ebbtid ofta nästan
hela bottnen ligger fullkomligt torr. Slutligen förenade sig
havet med en stor insjö, och ett innanhav bildades, som
folket kallade Zuiderzee eller Sydsjön i motsats till Nordsjön.
Denna del av Atlanten har nämligen fått sitt namn av
holländarna — för detta folk ligger den ju i norr.
Samma fara för Hollands bestånd, som lurar från det
nyckfulla havet, hotar också från floderna: från Rhen med
dess många mynningsarmar, från Maas och Schelde, samma
floder, som äro så ovärderligt nyttiga för samfärdseln. Dessa
floder är det ock, som byggt upp hela det södra kustlandet
av slam, som de fört med sig under sin långa färd från
Alperna och andra bergstrakter. När floden möter det tyngre
saltvattnet, stannar den så småningom av i sitt lopp, och
slammet sjunker till bottnen. Ar efter år lägga sig nya
jordlager ovanpå de gamla, och så uppstår ett deltaland. Men
först när människorna lärde sig att stänga in floderna
mellan höga vallar, blev denna nejd möjlig att bebo. Vallarna
måste vara så höga, att vattnet aldrig kan tränga över dem
och dränka fälten.
Av väldiga vallar bestå också holländarnas försvarsverk mot
havet. Längs kusten sträcka de sig i en sjuttio mil lång linje.
Funnes ej de, skulle nära halva Holland dränkas av havet.
Ett otroligt arbete kostar det att uppföra och underhålla
dessa skyddsvallar. Grunden består av massiva stenblock, som
drivas ned ända till 50 meter i den lösa havsbottnen. Stenen
föres sjöledes från Skandinavien. Hollands kust är kantad
med hundratusentals sådana block. På denna grund
bygger man vidare med grova bjälkar, mellan vilka man fyller
med tämligen fasta jordarter. Även. trävirket måste man
hämta långväga ifrån. När vallen blivit tillräckligt hög och
tjock, klädes den utvändigt med ekplankor eller mattor,
flätade av pilkvistar. Det enda av allt detta material, som
Holland självt kan bestå, är pilkvistarna. Pilen odlas i stor
skala just för dessa mattors skull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
