Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Den lille hjälten från Haarlem. Av M. Mapas Dodge. Från engelskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sarna, som hans far vaktade, voro fast och säkert byggda,
så den stora vattenmängden gjorde honom ej orolig. Han
gick och sjöng en glad visa på hemvägen och misstänkte
ej, att kanalens snabba stigande kunde innebära någon fara.
»Men vad skulle det bli av far och mor och gräset på
ängarna och grödan på åkrarna, om slussarna ginge sönder?»
tänkte han för sig själv, medan han sjungande gick hemåt.
Den tanken kom honom att rysa, ty det vredgade
vattnets kraft är förfärlig. »Ja, men far är ändå starkast, fast
det är nog det, som retar vattnet. Om vattnet är förargat,
så är det, för att far inte släpper fram det vid slussarna.»
Under det han vandrade, böjde han sig ofta ned för att
plocka några vackra, blåa blommor, som växte vid
vägkanten. Han ville ge sin mor en liten bukett. Så gick
han och smålog och sjöng för sig själv och såg ej, att solen
gick ned, och att det började bli riktigt mörkt. Han var
ännu tämligen långt hemifrån i en enslig hålväg, där till
och med de blåa blommorna sågo helt gråa ut. Han
började springa, och hans hjärta slog häftigt, när han kom
ihåg alla de hemska äventyr han hört berättas om barn,
som dröjt för länge ute i mörka skogen.
Men plötsligt stannade han och började darra. Varifrån
kom ljudet av vatten, som droppade oupphörligt? Han
spärrade upp ögonen och spejade utefter vallen. Där fick
han se ett litet hål i en av de tjocka plankorna, och genom
det hålet sprutade en liten smal vattenström fram. Vilket
barn som helst i Holland ryser vid tanken på en rämna i
vallarna. Slussmästarens son begrep ögonblickligen faran.
Om vattnet fick fortfara att tränga igenom, skulle det
snart utvidga hålet och förorsaka en förfärlig
översvämning.
Blixtsnabbt förstod han, vad han hade att göra. Han
kastade bort sina blommor, klättrade upp på vallen och
satte sig gränsle över slussporten. Därifrån sträckte han
sig fram till hålet och stack in fingret i det, innan han ännu
riktigt fattat, vad han gjorde. Hans finger fyllde upp hålet.
Vattnet upphörde att strömma igenom.
»Se så», tänkte han med ett skratt, »nu får allt vattnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
