Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Stenkol. Efter Franz von Jessen - 24. I stenkolens land. Efter Franz von Jessen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så äro de svarta rikedomarna ett arv från en oerhört
fjärran, föga utforskad värld, som genom årtusenden har
slumrat i jordens djup för att nu återuppstå till liv och
till gagn för mänskligheten.
Årtusendens solsken, solsken, som hemlighetsfullt gömts
undan i jordens inre, som anträffats på nytt av idoga
människosläkten, sprider slösande omkring sig ljus och
värme och sätter tåg, ångbåtar och miljontals maskiner i
rörelse. t
Efter Franz von J ess en.
24. I stenkolens land.
Den del av Storbritannien, som kallas Syd-Wales,1 äger
talrika kolgruvor. En dansk reseskildrare skriver bland
annat följande om ett besök i dessa trakter.
»En av dessa oktoberdagar, som än piska med isande
regn, än le med glittrande höstsol, gör jag färden från
Car-diff upp till gruvområdena. Avståndet till den gruva jag
skall besöka är blott 40 km. Men ändå tar resan drygt ett
par timmar, ty station ligger vid station, och vi stanna vid
dem alla för att ge plats för koltågen, vilka likt ändlösa
svarta ormar bukta sig ned mot Cardiffs glupska hamn.
Allt, som man ser i järnvägens närhet, är svart. När
solen skiner på trädens blad, skimrar koldammet, som klibbar
vid dem. När regnet faller, droppar det svart från grenar
och buskar. Tunga, svarta droppar kila längs telegraf- och
telefontrådarna. Husens väggar och tak liksom kyrkornas
torn ha ett fläckigt, svart överdrag. Inte en rentvättad
människa kan upptäckas när eller fjärran. Ansikte och
händer, kläder och linne, skodon, hattar och mössor, allt är
liksom suddigt, så att den ursprungliga färgen ej längre
låter sig med säkerhet bestämmas. Några får, som beta på
en svartgrön sluttning, äro varken vita eller svarta.
Människor, som komma och gå vid stationerna, lämna våta,
kolsvarta fotspår. En äldre man, som tar plats mitt emot mig
i kupén, har rynkorna i pannan, omkring ögonen och vid
1 Uttalar. oä’ls.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
