Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Med flygskepp från Berlin till Stockholm. För Läseboken av Carl Grimberg - 31. Lorelei. Efter Martin Claudius. Från tyskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och jämna gång, aeroplanet tack vare sin oerhörda snabbhet
och sin prisbillighet i jämförelse med luftskeppet.
Carl Grimberg.
31. Lorelei.
Vid en tvär krökning av Rhenfloden höjer sig
Lorelei-klippan ur vågen. I saga och sång är den känd långt utom
Rhenlandets gränser. Så här lyder en av sägnerna om Lorelei.
I flodens djup stod Rhenkonungens härliga feslott, och alla
älvor och vattenandar och alla fiskar, stora och små, tjänade
honom med glädje. Men så var han också en mycket god
härskare på den tid, då vår berättelse börjar. Till ära för
sin enda dotter, Lorelei, lät han fira glada fester. Hon
hade just trampat ut barnskorna och vuxit upp till en skön
ungmö. Nu skulle hon riktigt njuta sitt livs vår, och
det gjorde hon även. Förut hade den lilla Rhenprinsessan
inte fått lämna sin faders kristallpalats, men nu fick hon
gunga på vågorna och deltaga i älvdansen i månskenet. I
början tyckte hon, att hon ej hade något mer att önska sig,
ty ingenting kunde väl vara mer hänförande än en
sommarnatt på Rhen.
Men snart förmörkades Loreleis klara panna. Hon ville
icke sjunga, icke leka längre och icke svänga om i glad
ringdans med sina kamracer. Helst satt hon på den gråa
klippan, som reste sig i den brusande Rhen. Hon såg
icke på floden, icke på älvornas glättiga lek — hennes blick
svävade hän över det gröna landet bort till människobarnens
boningar. En brinnande längtan att, om också blott för en
enda gång, få blanda sig bland jordinvånarna hade gripit
henne. De måste vara lyckliga, dessa ljusets och dagens
barn. I solens varma glans fingo de säkert fröjda sig helt
annorlunda än hon i sitt fuktiga djup eller under danserna
i det bleka, kalla månskenet.
Men när hon talade om sin varma önskan för fadern
blev hans uppsyn mycket allvarsam, och han sade: »Du
är ett dåraktigt barn, som längtar efter gemenskap med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
