Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Silkesfjärilen. För Läseboken av Lars Gabriel Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
få något med därav. Det var under frihetstiden, då så
många andra försök gjordes för att skapa nytt välstånd
i vårt land efter den stora ofredens olyckor och förluster,
som man tog itu även med silkesodling. En av den tidens
mera framstående män, Mårten Triewald, fick vid ett tillfälle
se, hur ett stort mullbärsträd växte så nordligt som vid
Stockholm, och genast flög den tanken på honom, att här
hade man ju det viktigaste av vad som behövdes för en
svensk silkesodling. Kunde man blott skaffa silkesmaskarna
mat, nog kunde man här som i andra länder ge dem varma
bostäder. Från Tyskland, där man då också hade
samma funderingar, införskrevos mullbärsplantor. De trivdes bra,
och ägg fick man från Frankrike och Italien.
Allt artade sig i början utmärkt. Men så kommo ett par
svåra år med kalla och våta vårar, som mullbärsträden ej
tålde vid, och förhoppningarna grusade g. Nya försök gjordes
emellertid. Linné verkade ivrigt för saken, och staten
uppmuntrade företaget men utan framgång. Triewald dog, och
hans planteringar fingo förfalla. I början av 1800-talet togs
dock frågan återupp, och år 1830 bildades Sällskapet för inhemsk
silkesodling, som snart fick god fart. Planteringar av
mullbärsträd och anstalter för uppfödning av silkesmaskar anlades,
först vid Stockholm och sedan på flera andra ställen, såsom i
Göteborg, Visby, på Yisingsö, Öland, vid Gripsholmoch Alnarp.
Ej blott plantor i hundratusental utan även ägg av olika
raser och från olika håll införskrevos och utdelades till
personer, som intresserade sig för saken. Populära skrifter om
silkesodling utgåvos, belöningar utdelades, och hovet och
landets främsta män gingo med liv och Just i spetsen, men
resultatet blev ej heller nu, vad man hoppats på.
Somliga år tedde sig allt så lovande. Ar 1854 t. ex.
erhöll man 8 kg. silke, som i Stockholm avhasplades av
kokonger från olika trakter av landet. Även andra år hade
goda siffror att uppvisa, men däremellan såg det dystert
ut. De kalla vårarna gjorde, att mullbärsbladen fröso eller
ej blevo färdiga förrän vid midsommartiden. Regn och
åska åstadkommo sjukdomar bland larverna, och det gick
mer bakåt än framåt. Man försökte då med annan föda, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
