Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 35. Louis Pasteur. För Läseboken av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menten, linnet, vadden och svamparna, som skola användas
vid operationen, måste göras bakteriefria. Detta sker
nu-mera därigenom, att man kokar instrumenten och upphettar
linnet, svamparna och vadden i vattenånga.
Lister erkände öppet, att han utan Pasteurs
grundläggande arbete inom bakteriologien aldrig skulle ha funnit
vägen. >1 hela världen», yttrade han en gång, »finns icke någon
människa, som läkarvetenskapen har att tacka för så mycket
som Pasteur. Han har undersökt bakterierna; han har kastat
en bred ljusstråle in i kirurgiens förfärliga mörker. Förr var
denna vetenskap osäker, och det gick ofta galet; nu har den
blivit en vetenskaplig konst, som är säker på sin sak och
bringar räddning.»
t *
•
Allt högre steg Pasteurs rykte, och naturligt var, att det
franska folket, vars ära och stolthet han var, skulle vilja
hylla honom. Utmärkelser av alla slag kommo honom till
del, men mest grep honom kanske den hyllning hans
födelsestad ägnade honom. På det hus, där han var född, satte man
upp en marmortavla. Pasteur hade inbjudits att vara
närvarande vid högtidligheten. En representant för
regeringen höll då ett tal till honom, »en av århundradets
främsta vetenskapsmän». Då därpå Pasteur tog till orda,
vände han uppmärksamheten helt från sig och manade
i stället fram bilden av sina föräldrar. Simpelt
hant-verkarfolk hade de varit: bara en garvare och hans hustru.
Men garvaren hade i alla fall varit soldat förut och fått
tapperhetsmedalj på slagfältet. »Far och mor», sade Pasteur,
»ni båda, som gått bort, och som levat så stilla i detta lilla
hus, det är er, som jag har att tacka för allt. Din hänförelse,
min präktiga moder — vågar jag säga, att jag fått den i arv?
Varför har jag alltid satt vetenskapens storhet i samband
med fäderneslandets? Emedan jag känner, som du kände.
Och du, käre fader, vars liv var lika strängt, som ditt
hantverk var hårt, du har visat mig, vad uthållighet kan uträtta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
